Att lägga sig i eller att bry sig om?

Postat av
Svara

Att lägga sig i eller att bry sig om – skillnaden är i bland hårfin och ofta är det mottagarens tolkning av det hela som är avgörande.

På väg hem i går kväll, körde jag efter en för mig känd kille som framförde en moped. I den skymda högerkurvan skulle både han och jag svänga vänster in till en avtagsväg med mittrefug. Till min stora förvåning så körde han på fel sida om refugen (i fel körriktning).

Ja, jag vet att man som tonåring i bland testar gränserna men eftersom jag vid ett tidigare tillfälle kommit från andra hållet och varit en hårsmån från att krocka med en annan mopedist som körde på felsida om refugen, så kände jag att jag inte kunde låta saken bero. På kvällen tog jag mod till mig och skulle prata med killen men eftersom han inte var hemma fick det bli hans mamma istället. Jag tror att hon tyckte att det var bra att jag påtalade det hela men ändå fanns känslan där att jag kanske la mig i.

Senare på kvällen erinrade jag mig en händelse som inträffade för c:a 10 år sedan. Vi kom körandes i min barndomsby och förstod att något hade hänt vid genomfartsleden. Polisen stod och pratade med människor och de stod många som kramade om varandra och grät. Det syntes inga spår efter någon olycka. Dagen efter fick vi reda på att det varit några mindre barn som hade kommit på en ny lek. Ett barn sprang i gångtunneln under genomfartsvägen och tävlade mot det andra barnet som sprang samma sträcka, men då över körbanan. Leken hade pågått ett tag men sen var det en femårig kille som glömde att titta åt ena hållet och han omkom omedelbart då han blev påkörd av en bil.

Det var många vuxna som hade sett barnens lek men det var ingen som hade tagit mod till sig för att avbryta den….man vill inte lägga sig i.

Mottagaren hade nog varit tacksam för om de hade haft mod att bry sig om…

Att våga … är första steget

Postat av
Svara

Att ha passion i livet är något som man själv kan ge sig. Våga göra det som du vill fastän vissa personer troligen kommer med invändningar. Att våga vara lite galen i bland kan få livet i en ny bana och ”man får göra som man vill så länge som man inte skadar någon annan”.

Själv har jag alltid velat hålla på med musik men aldrig vågat men för några år sedan vågade släppa loss lite och jag skrev några låtar. I helgen uppfyllde jag en dröm och begav mig till en studio för att spela in.

Wow! Va kul det var! Jag spelade in mina två låtar och nu ska de bara mixas lite. Det var otroligt vilken fin röst man får när man står där med hörlurarna på och får medhöring i lurarna. När jag sen lyssnade på det som var inspelat fick jag nästan en liten chock, att min sångröst kan vara så bra i mitt huvud men så …medioker när man endast lyssnar via öronen!!!

Resultatet spelar egentligen inte så stor roll – det viktiga är att jag följde min passion!

Byte av tid

Postat av
Svara

Med tre barn i huset, heltidsarbete, stort hus och trädgård är det alltid mycket på gång och det är så mycket som ska uträttas.

För några år sedan kände jag mig ständigt stressad över att alla väntade på att få ta del av just min tid och förblindad över alla ”måsten” som skulle genomföras, hann jag sällan med att göra något helt för min egen skull.

En dag när jag stod inför 2 timmars städning av huset och barnen ville ha hjälp med läxläsning, bli skjutsade till kompisar och laga ett par byxor så blev det bara för mycket. Den efterlängtade boken låg minst 3 och en halv timme framåt  i tiden och då insåg jag att här krävs en förhandling. På en lapp skrev jag ner  alla saker som skulle genomföras såsom urplockning av diskmaskin, dammsuga etc. och sedan kallade jag på barnen. Jag förklarade för dem att om de ger mig en halvtimme av deras tid, så skulle jag ge en halvtimme var till dem av min tid.

Äggklockan sattes på en halvtimme, musik ljöd i från stereon och punkterna på listan betades av i snabb takt. Barnen förhandlade sinsemellan -”Tar du diskmaskinen så städar jag toaletten”…
När halvtimmen hade gått, var alla punkterna genomförda och vi satte oss ner och åt vars en glass medan vi summerade och berömde varandra för väl genomfört arbete. Därefter hjälpte jag dem var och en med det som de ville ha hjälp med. Vilken härlig känsla det var att sätta sig ner och ha en och en halv timme över till att läsa min efterlängtade bok.

Knepet med äggklockan fungerar inte varje vecka men barnens inställning till tid har förändrats. Nu kommer de ofta och erbjuder sig att hjälpa till och undrar om jag därefter kan hjälpa dem.

Finanskrisen – vem vann?

Postat av
Svara

Alla de pengar som nu verkar vara som bortblåsta… var tog de vägen?

Det känns som om det måste finnas vinnare i detta spel, men de vinnarna verkar gömma sig väl.

Några tänkvärda ord:
”Det finns tillräckligt med resurser i världen för att tillgodose allas behov,
men det finns inte tillräckligt med resurser för att tillgodose allas girighet…”