Vissa dagar kan jag känna mig lite rastlös och när det i går var tid för lunch, valde jag att själv köra till en lunchrestaurang en liten bit från min arbetsplats. I matkön träffade jag en kvinna som jag tidigare pratat lite med när vi båda deltagit på samma yoga pass och personkemin har känts helt rätt. Vi satte oss vid samma bord och började prata och väldigt snart glömde vi nästan av att äta maten.
Hon är från Bosnien och flydde till Sverige med sina barn och några år senare kom även hennes man hit. Hon berättade om sina två liv, – ja det var så som hon menade att hon levt. Ett liv i Bosnien och sedan ett helt nytt liv i Sverige, utan språket, kulturen, gemenskapen, släkten, vännerna eller något jobb. Hon behövde skapa sig en helt ny tillvaro och mening med livet och hennes berättelse var underbar. Från att i två års tid gråta sig igenom varje dag och inte förstå sig på sitt nya hemland, valde hon att kämpa för att komma in i samhället. Hon valde att satsa på språkutbildning, försöka förstå kulturen och varför inga svenskar verkade bry sig om någon annan än de allra närmaste. Många andra i hennes omgivning, med samma bakgrund, har valt en helt annan väg – att se sig själv som någon som inte passar in och att det är inte lönt att lära sig språket eller plugga för det finns inga jobb utan man är för evig förpassad till socialbidrag och utanförskap.
Kvinnan från Bosnien valde en annan väg – att genomföra en utbildning och hon har sedan flera år ett bra jobb med många utmaningar och hon känner verkligen att hon lever ett lyckligt liv i Sverige med sin familj och med båda gamla och nära vänner från hela världen.
Vi diskuterade om människans roll och drivkraft och kom fram till att allt är möjligt om man bara själv tror på det, men tyvärr är det så många som skyller på att både det ena eller andra är samhällets fel, men det är ju vi som individer som ÄR samhället, det går inte att skylla i från sig.
Det finns så många skillnader från det samhälle som hon levde i Bosnien och en tydlig del är den stora ålderssegregation som finns i Sverige. Var finns de mötesplatser där gamla och unga tillsammans träffas och utbyter erfarenheter? Småbarn indelas i åldersgrupper på dagis och i skolan, föreningslivet är indelat efter åldersgrupp och där engagerar sig föräldrar så länge som just deras barn är medlemmar. De i medelåldern är ute och golfar medan pensionärerna dansar på sin pensionärsdans. Visst är det så att var sak har sin tid men genom ålderssegregation missat vi ju så mycket spännande möten på vägen…
Det finns så få mötesplatser som vänder sig till och lockar en bred åldersgrupp, där man har möjlighet att träffas och samtala och kanske finna en tvillingsjäl. I den svenska kulturen ska man hela tiden ta hänsyn till dem som man brukar umgås med och om man exempelvis går till matsalen med sina arbetskamrater, förväntas man inte gå och sätta sig bredvid någon annan som verkar mer intressant. Samma sak när man reser i ett sällskap, man isolerar sig i sin grupp och missar alla möjligheter till nya spännande kontakter.
Det finns exempelvis språkkafé som är tänkt för att få både svenskar och invandrare i olika åldersgrupper att mötas för att bättra på sitt språk, men de brukar bara vara på dagtid.
Vi spånade vidare och kom fram till att man borde ordna med kvällsaktiviteter som inte kräver någon tillhörighet i någon förening utan bara en mötesplats, där även de som arbetar dagtid har möjlighet att medverka. Att få energier att flöda mellan de som arbetar och de som för tillfället har ”Fri-Tid”, kanske i form av sjukskrivning, arbetslöshet, pension eller föräldraledighet, detta utbyte av energier och erfarenheter skulle leda till så många nya spännande möten.
Min lunch i ensamhet blev i stället ett underbart möte – helt utan förväntningar
