Nu är vi på plats i Turkiet!

22 grader varmt och strålande solsken, det är just vad jag har längtat efter. Första dagen i Turkiet fick jag förmånen att blogga på Aftonbladets Wellnessblogg.

Vilken härlig dag!

Skrivet den 23 mars 2013 , klockan 20:31 av Johanna Björklunds

I stället för att jag ska berätta hur vi haft det första dagen lämnar jag över ordet till en av våra resenärer:

Som vi har längtat, redan i höstas bokade min syster och jag in Wellness veckan med Springtime till Turkiet och nu är vi äntligen på plats.

Sommarvärmen är en skön kontrast till det vintriga Sverige och det riktigt spritter i benen av vårkänslor. I morse vaknade jag till en klarblå himmel och morgonen inleddes med ett lugnt yogapass med Malin Berghagen. Frukostbuffén på hotellet innehöll allt jag kunde önska mig och det blev en bra start på dagen. Utbudet av olika träningspass är stort och det är bara att inse att ska jag gå på allt kommer inte kroppen att klara så många dagar. Efter en del planerande valde jag att gå på afrodansen som genomfördes på ”plankan” nere vid stranden. Hela kroppen fick skaka loss till de afrikanska trummorna och det blev en hel del skratt när ”skatan” och andra fantasifulla rörelser genomfördes. Vädret var verkligen perfekt för att träna och innan lunchen hann vi även med att sola vid poolen och njuta av den varma solen.

”All inclusive” är ju helt perfekt och lunchbuffén innehöll så mycket gott att jag inte orkade med efterrätterna, vilket allt kändes lite snopet. Tur att det är många dagar kvar. Eftermiddagens jive med Annika Sjöö var riktigt kul och medryckande och nu blir det till att ”jiva” loss hela kvällen.

Wellnessblogg

/Carina Holgersson

Foto: Sara Ringström

Självläkande människa

Sanna Edins böcker ”Den självläkande människan”, ”Holistiskt tänkande” m.fl. är böcker som gett mig mycket fakta och inblick i hur kost, hälsa, tankar och kroppens välbefinnande hänger ihop.

För 10 år sedan var jag på Sannas föreläsning och efteråt signerade hon en bok till mig och vi pratades vid en del. Jag berättade om mina magproblem med dagliga diareér och hon rekommenderade mig att trots att jag varit hos 5 olika läkare inte ge mig, utan försöka hitta orsaken till mina magbesvär.Sanna Ehdins föreläsningar maj/juni 2013

 

Efter många utredningar kom det fram att jag var allergisk mot jäst.

-”Det kan ju inte vara så farligt” sa läkaren. -”Jästen förvinner ju när brödet jäser”. Efter att ha slutat med bröd blev jag inte bättre utan först då jag även uteslöt smakförstärkare (glutamat/E621) och syrade/jästa matvaror blev min mage helt bra igen.

Nu när jag tittar noga på innehållsdeklarationer ser man att de tillsätter jäst, jästextrakt eller glutamat i nästan alla halvfabrikat, buljonger, kryddblandningar, charkuterivaror etc.För min del innebär det att jag numera äter mycket hälsosammare än tidigare, men varför tillsätts alla dessa tillsatser, varför ifrågasätts det inte mer vad alla dessa tillsatser medför för risker för våra barn?

I England är det på gång att man ska förbjuda smakförstärkare och i Danmark har man förbjudit transfetter. Jag hoppas verkligen att Sverige följer efter inom det snaraste. Vi konsumenter har en stor makt och genom att vi väljer närodlat, kravmärk och utesluter produkter som innehåller mycket tillsatser, så kommer marknaden att förändras.

Ni kommer kanske ihåg debatten om det klorblekta kaffefiltret? På bara någon vecka, slutade konsumenterna att köpa klorblekta kaffefilter och tillverkarna klarade på kort tid av att ta fram ett alternativ som var mycket bättre. Vi konsumenter har makten!
Jag tror på den självläkande människan!

Sanna Ehdin kommer att ge ut en ny uppdaterad version av ”Den självläkande människa” och i samband med det gör hon en föreläsningsturné på olika platser i Sverige under maj månad. Planen var att Sanna även skulle komma till Våxtorps bygdegård men vi beslöt oss för att flytta fram det till i höst. (Datum meddelas senare)

Här är Sannas föreläsningsdatum i maj månad

Röda och vita hjärtan

Barn har många frågor om relationer och skilsmässor och det är inte alltid så lätt att förklara.Hjärta på stranden

När min yngsta dotter gick i förskolan, lånade hon hem en bilderbok som heter Röda och vita hjärtan, skriven av Tin Wigelius. Min första känsla var, ”Vad är nu det här för en löjlig bok”, men ack så fel jag hade. Boken handlar om en pojke vars föräldrar bestämt sig för att skiljas. Mamman förklarar det med att hon inte längre älskar pojkens pappa. Pojken mår mycket dåligt och det visar sig att han tror att mamman kanske kommer att sluta älska honom med.
Nu till det fina i boken, mamman förklarar det hela med att det finns röda hjärtan som man delar med alla sina släktingar och det finns vita hjärtan man delar med alla personer som står en nära på ett eller annat sätt (vänner, lärare, grannar etc.). Vita hjärtan måste man underhålla annars dör de vita hjärtat. När mamman träffade pojkens pappa, delade de ett STORT vitt hjärta och när pojkens storasyster föddes, omvandlades det STORA vita hjärtat mellan föräldrarna till att vara ett halvt vitt hjärta och ett halvt rött hjärta.
Åren gick men mamman och pappan lyckades inte hålla liv i sitt halva vita hjärta så nu finns bara det halva röda hjärtat kvar. Och vem kan leva med ett halvt hjärta?

Jag blev så förtjust i boken så jag läste den även för mina två äldre barn och har sedan rekommenderat boken till många fler.

Spännande med personligheter

När jag var yngre kändes det ofta som att en viss personlighetstyp var mer rätt än en annan typ av personlighet. Den som inte ansågs rätt skulle förändras för att passa in i den mall som var ”den rätta”.

Oh, vad jag har försökt att göra om mig för att passa in i olika sammanhang med mer eller mindre lyckat resultat. Att göras om för att behaga andra människor skapar bara en frustration och osäkerhet som tär på både kropp och själ.

Men vem har egentligen rätten att bestämma vad som är rätt personlighet?

För några år sedan genomförde jag tillsammans med mina arbetskamrater en test som visar vilken av 16 olika personlighetstyper som var och en av oss tillhör. Innan vi tog del av vad enkäten visade för svar, fick vi själva bedöma oss, genom att gradera fyra olika preferenser. Det visade sig att vi alla gjorde samma bedömning som vad enkäten visade.

Min personlighetstyp kallas för ”Den ena inspirationen efter den andra…” och när jag läste sammanfattningen över min personlighetstyp skrattade jag högt för allt stämde in…
Det finns inget som är rätt utan vi är alla olika och genom att sätta ihop en grupp av människor som kompletterar varandra, kan man få till en mycket dynamisk grupp som tillsammans kan åstadkomma stordåd.
Det gör inget att jag har svårt att hålla tider och alltid vill hålla alla dörrar öppna, det tillhör min personlighet. De andra personligheterna kommer att kunna sporra mig till att komma i tid och hjälpa mig med att stänga de öppna dörrarna. Jag kommer att kunna bidra till att andra kanske ser nya möjligheter och tillsammans kan vi lyckas med framgångsrika projekt som avslutas i tid.
Wow, vilket team!

Underbart möte – helt utan förväntningar

Vissa dagar kan jag känna mig lite rastlös och när det i går var tid för lunch, valde jag att själv köra till en lunchrestaurang en liten bit från min arbetsplats. I matkön träffade jag en kvinna som jag tidigare pratat lite med när vi båda deltagit på samma yoga pass och personkemin har känts helt rätt. Vi satte oss vid samma bord och började prata och väldigt snart glömde vi nästan av att äta maten.

Hon är från Bosnien och flydde till Sverige med sina barn och några år senare kom även hennes man hit. Hon berättade om sina två liv, – ja det var så som hon menade att hon levt. Ett liv i Bosnien och sedan ett helt nytt liv i Sverige, utan språket, kulturen, gemenskapen, släkten, vännerna eller något jobb. Hon behövde skapa sig en helt ny tillvaro och mening med livet och hennes berättelse var underbar. Från att i två års tid gråta sig igenom varje dag och inte förstå sig på sitt nya hemland, valde hon att kämpa för att komma in i samhället. Hon valde att satsa på språkutbildning, försöka förstå kulturen och varför inga svenskar verkade bry sig om någon annan än de allra närmaste. Många andra i hennes omgivning, med samma bakgrund, har valt en helt annan väg – att se sig själv som någon som inte passar in och att det är inte lönt att lära sig språket eller plugga för det finns inga jobb utan man är för evig förpassad till socialbidrag och utanförskap.

Kvinnan från Bosnien valde en annan väg – att genomföra en utbildning och hon har sedan flera år ett bra jobb med många utmaningar och hon känner verkligen att hon lever ett lyckligt liv i Sverige med sin familj och med båda gamla och nära vänner från hela världen.

Vi diskuterade om människans roll och drivkraft och kom fram till att allt är möjligt om man bara själv tror på det, men tyvärr är det så många som skyller på att både det ena eller andra är samhällets fel, men det är ju vi som individer som ÄR samhället, det går inte att skylla i från sig.

Det finns så många skillnader från det samhälle som hon levde i Bosnien och en tydlig del är den stora ålderssegregation som finns i Sverige. Var finns de mötesplatser där gamla och unga tillsammans träffas och utbyter erfarenheter? Småbarn indelas i åldersgrupper på dagis och i skolan, föreningslivet är indelat efter åldersgrupp och där engagerar sig föräldrar så länge som just deras barn är medlemmar. De i medelåldern är ute och golfar medan pensionärerna dansar på sin pensionärsdans. Visst är det så att var sak har sin tid men genom ålderssegregation missat vi ju så mycket spännande möten på vägen…

Det finns så få mötesplatser som vänder sig till och lockar en bred åldersgrupp, där man har möjlighet att träffas och samtala och kanske finna en tvillingsjäl. I den svenska kulturen ska man hela tiden ta hänsyn till dem som man brukar umgås med och om man exempelvis går till matsalen med sina arbetskamrater, förväntas man inte gå och sätta sig bredvid någon annan som verkar mer intressant. Samma sak när man reser i ett sällskap, man isolerar sig i sin grupp och missar alla möjligheter till nya spännande kontakter.

Det finns exempelvis språkkafé som är tänkt för att få både svenskar och invandrare i olika åldersgrupper att mötas för att bättra på sitt språk, men de brukar bara vara på dagtid.
Vi spånade vidare och kom fram till att man borde ordna med kvällsaktiviteter som inte kräver någon tillhörighet i någon förening utan bara en mötesplats, där även de som arbetar dagtid har möjlighet att medverka. Att få energier att flöda mellan de som arbetar och de som för tillfället har ”Fri-Tid”, kanske i form av sjukskrivning, arbetslöshet, pension eller föräldraledighet, detta utbyte av energier och erfarenheter skulle leda till så många nya spännande möten.

Min lunch i ensamhet blev i stället ett underbart möte – helt utan förväntningar

Att våga … är första steget

Att ha passion i livet är något som man själv kan ge sig. Våga göra det som du vill fastän vissa personer troligen kommer med invändningar. Att våga vara lite galen i bland kan få livet i en ny bana och ”man får göra som man vill så länge som man inte skadar någon annan”.

Själv har jag alltid velat hålla på med musik men aldrig vågat men för några år sedan vågade släppa loss lite och jag skrev några låtar. I helgen uppfyllde jag en dröm och begav mig till en studio för att spela in.

Wow! Va kul det var! Jag spelade in mina två låtar och nu ska de bara mixas lite. Det var otroligt vilken fin röst man får när man står där med hörlurarna på och får medhöring i lurarna. När jag sen lyssnade på det som var inspelat fick jag nästan en liten chock, att min sångröst kan vara så bra i mitt huvud men så …medioker när man endast lyssnar via öronen!!!

Resultatet spelar egentligen inte så stor roll – det viktiga är att jag följde min passion!

Byte av tid

Med tre barn i huset, heltidsarbete, stort hus och trädgård är det alltid mycket på gång och det är så mycket som ska uträttas.

För några år sedan kände jag mig ständigt stressad över att alla väntade på att få ta del av just min tid och förblindad över alla ”måsten” som skulle genomföras, hann jag sällan med att göra något helt för min egen skull.

En dag när jag stod inför 2 timmars städning av huset och barnen ville ha hjälp med läxläsning, bli skjutsade till kompisar och laga ett par byxor så blev det bara för mycket. Den efterlängtade boken låg minst 3 och en halv timme framåt  i tiden och då insåg jag att här krävs en förhandling. På en lapp skrev jag ner  alla saker som skulle genomföras såsom urplockning av diskmaskin, dammsuga etc. och sedan kallade jag på barnen. Jag förklarade för dem att om de ger mig en halvtimme av deras tid, så skulle jag ge en halvtimme var till dem av min tid.

Äggklockan sattes på en halvtimme, musik ljöd i från stereon och punkterna på listan betades av i snabb takt. Barnen förhandlade sinsemellan -”Tar du diskmaskinen så städar jag toaletten”…
När halvtimmen hade gått, var alla punkterna genomförda och vi satte oss ner och åt vars en glass medan vi summerade och berömde varandra för väl genomfört arbete. Därefter hjälpte jag dem var och en med det som de ville ha hjälp med. Vilken härlig känsla det var att sätta sig ner och ha en och en halv timme över till att läsa min efterlängtade bok.

Knepet med äggklockan fungerar inte varje vecka men barnens inställning till tid har förändrats. Nu kommer de ofta och erbjuder sig att hjälpa till och undrar om jag därefter kan hjälpa dem.

Finanskrisen – vem vann?

Alla de pengar som nu verkar vara som bortblåsta… var tog de vägen?

Det känns som om det måste finnas vinnare i detta spel, men de vinnarna verkar gömma sig väl.

Några tänkvärda ord:
”Det finns tillräckligt med resurser i världen för att tillgodose allas behov,
men det finns inte tillräckligt med resurser för att tillgodose allas girighet…”